Kalla Kriget
Kalla kriget var en period av politisk och militär spänning och konflikt mellan de två främsta supermakterna, USA och Sovjetunionen, samt deras allierade, under åren 1947-1991. Termen "kallt krig" används för att beskriva att det inte var en direkt militär konflikt mellan de två sidorna, men att spänningen och rivaliteten var påtaglig och hade globala konsekvenser.
Kalla kriget började efter andra världskriget när de politiska och ideologiska meningsskiljaktigheterna mellan USA (kapitalistisk demokrati) och Sovjetunionen (kommunistisk diktatur) skapade en atmosfär av misstänksamhet och rivalitet. Båda sidor försökte expandera sitt inflytande över resten av världen genom propaganda, diplomatiska manövrar och stöd till allierade regimer.
En viktig del av det kalla kriget var den så kallade kapprustningen, där både USA och Sovjetunionen tävlade om att ha överlägsen militär teknologi och kärnvapenkapacitet. Detta ledde till en ökad spänning och rädsla för en eventuell konflikt. Båda sidor var dock medvetna om att en direkt konfrontation med kärnvapen skulle vara förödande och försökte därför undvika en storskalig militär konflikt.
Under kalla kriget var det även ett ständigt hot om regionala konflikter och interventioner, där USA och Sovjetunionen stödde olika sidor i krig och revolutioner runt om i världen. Exempel på dessa konflikter inkluderar Koreakriget, Vietnamkriget och Kuba-krisen.
Kalla kriget slutade officiellt 1991 när Sovjetunionen kollapsade och dåvarande presidenten Michail Gorbatjov meddelade att Warszawapakten (en militärallians ledd av Sovjetunionen) skulle upplösas. Detta markerade slutet på 44 års spänning mellan USA och Sovjetunionen, men gav också upphov till nya konflikter och geopolitiska förändringar i världen.